- Project Runeberg -  Resebref och hågkomster /
334

(1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ännu en helgongloria kring kyrkans torn. Jag hade ej
utan kruktan betraktat det kvällen förut. Jag hade sett
det kasta sina bleka, i rödt och grönt skimrande
eldkvastar ökver hela den norra himmelen ända upp mot
zenit, och jag inbillade mig, att jag tydligt hörde det
spraka. Man hade sagt mig, att det sken tjugu mil ökver
våra hukvuden. Det tillhörde en annan värld; jag tänkte
på yttersta domen och undrade om detta okörklarliga
sken skulle antända hela luktkretsen. Hade jag då hört
talas om »magnetiska stormar», skulle jag kallat detta
praktkulla natursceneri en elektrisk storm, ty med en så
körkärande hastighet rusade ljusflammorna i mäktiga
båg-linier kram ökver himlahvalfvet, än förtätande sig i ett
skimrande färgspel, än åter fladdrande bort, som fläktarna
krusa en blank hafsyta.

Nu var färgspelet förbi och allt stjärnglans. Jag
igenkände mina älsklingar Sirius, Aldebaran, Vega,
Arcturus, Capella, Orions bälte, Karlavagnen. De blinkade
så starkt, att det gjorde ondt i ögonen. Själfva den lilla
ljussvaga polstjärnan tindrade klarare än jag någonsin sett
henne. Hon var ju hemma här, hon stod ju nästan rätt
öfver mitt hufvud.

Ofta förut hade jag beundrat stjärnhimmelen. Jag
hade sett honom i Augusti och känt honom nästan varm;
jag hade sett honom i Mars och funnit honom aningsfullt
glad. Nu i högvintern syntes han mig i all sin skönhet
sträng och kall. Dessa klara, tindrande stjärnor måste
ju frysa så högt i det ändlösa blå. I Augusti och Mars
hade jag sett Guds kärlek nedstråla från dem med tusende
ögon; nu såg jag Guds allmakt och kände mig
försvinnande liten i den stora skapelsen. Jag var så svag,
så ensam inför dessa främmande världar; jag längtade
till andra dödliga, svaga som jag, och med ett språng

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topresebr/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free