Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. En skolresa.
Ij^n vinter, när min gamla kaster julat hos mina
kör-^ äldrar, beslöts att hon skulle ledsaga mig tillbaka
till skolan i Uleåborg. Det var en snölös, eländig
bar-vinter, just en sådan som är de länders körtviQan, hvilka
lekva som amfibier mellan söder och nord. Vi väntade
i det längsta på snö; det blek krost, men kortkarande bar
mark. Slutligen kunde resan ej längre uppskjutas.
Vi släpade oss mödosamt, mil ekter mil, kramåt, än
på släde, än på skjutskärra, gästade alla prästgårdar på
vägen och kunno ökverallt välvilliga mostrar och kusiner
på långt håll, men den väntade snön uteblek. Sista dagen
köre terminens början kommo vi till Karinkanta gästgikveri
vid hakskusten i Limingo socken, Därikrån hade vi kyra
och en halk mil landsväg i sand och gyttja till staden, men
reste vi rakt norrut ökver den tillkrusna haksviken, hade vi
endast två och en halk mil. Nu blek ökverläggning.
Klockan var två på ektermiddagen och klart solsken. Isen
låg blank som en spegel, och vi borde på en så jämn
väg vara i staden köre mörkningen. Hvem ville skjutsa
oss? Gästgikvaren anvisade oss en karl, som var villig
och sade sig känna vägen. Karlen såg dum ut, och
gästgikvaren skrattade. Hvarkör skrattade han? Men på mina
enträgna böner beslöt sig min kaster kör ökverresan på isen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
