Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SKOLRESA
341
Alltså begåkvo vi oss ut på det hala. Jag glömmer
icke den lifvande anblicken af detta oöfverskådliga,
solbelysta isfält, som i ett okändt fjärran emot väster
sträckte sig bort ända mot Sveriges kuster. Aldrig har
en stackars resande med större belåtenhet lämnat
skjutskärror och sandgropar för att stiga in i en bekväm
järnvägskupé, än jag nu fann mig förflyttad från en
olidelig väg till en klingande is. Det förvånade mig blott
att min faster icke med samma nöje lämnade landbacken
och gång efter annan upprepade frågan om skjutskarlen
kände vägen. Ja, han kände den, fastän den icke var
på något sätt utstakad, endast här och där visade lätta
spår af hästhofvar. Han hade ju kört där sist i förrgår.
Och därvid pekade han på en aflägsen, mörk, knappt
skönjbar landstrimma vid horisonten framför oss. Dit
gick vägen.
Godt. Jag fann detta lika obestridligt som han.
Jag satt bredvid kusken och hade min fröjd att se häst
och släde spegla sig i det blanka isfältet. Det var glas,
och spegelbilderna trafvade fram vid vår sida. Här och
där åkte vi öfver remnor, några smala som fingret, andra
handsbreda, och genom några sågo vi det gröna
hafs-vattnet porla upp. Stundom hördes ett brakande, som
kom min faster att haja till, men det var blott en ny,
oskadlig remna, som brast. Jäg hade sett laxarnas
språng i Uleå älf ; jag föreställde mig att här var deras
rätta fädernehem och att de just nu simmade under
isen i hundratal. Och jag sjöng alla mina visor för dem;
kanske kunde de höra mig genom remnorna. Jag bad
dem vara välkomna, feta och välsmakliga, till patan nästa
midsommar.
Det gick raskt framåt till klockan inemot tre. Himlen
var klar framför oss, och vi märkte icke att ett tungt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
