Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjältemod i järnfast,
baktig barm ak ek.
Lyssna till min stämma,
är du gudars dotter,
upp, med kopparkölen
stånga trollad hval!
Och Ellida hör
på sin herres röst;
med ett språng hon kör
emot livalens bröst...
Ah, det var en kröjd i den susande stormen där
uppe i den höga toppen ak stormasten, som under
skeppets stötar och krängning beskrek sina vida bågar i
lukten och stundom syntes nära att doppas i vågens
skum! Och tredje gången bågnade isen och sänkte vid
bogen sina hvita ytor, och den saltgröna vågen
ökver-spolade dem och slök dem, och allt som skeppet skred
kram, blånade i dess kölvatten en gungande kåra ak
krossade isbitar, de höjde sig åter ökver vattenytan och
hvitnade och slöto sig tillsamman och bildade, såsom
det varit, ett kält ak is, i hvars råkor själarnas grå
hukvuden nyfiket tittade upp och åter körsvunno. Men
Ellida gick med seger igenom, vann öppen sjö och
ankrade innan kort, med några skråmor i bogen, vid
hembygdens kust.
Detta skepp, så stolt, så skönt och så djärkt, det
blek ändå så olyckligt till slut! Dess historia liknar
dessa sköna och beklagansvärda kvinnor, som i höjden
ak sin glans sluta ett lik ak segrar och kärlek i den
plötsliga skuggan ak en hastig död.
Det var byggdt ak Österbottens skickligaste mästare
och timmermän, ak det yppersta virke, ekter en ritning
som ansågs utmärkt. År 1828 om våren gick det af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
