Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Inte kör det att jag ej kunde betala alltsamman
när jag blir stor, sade pilten med hela barndomens naiva
tro på likvet. — Per Mannelin, som vi i skolan kalla
Fridolin, har på en enda termin körtjenat sex riksdaler
på knäckor. Jag kan göra sprättbågar så goda som
någon ann med skikvor ak halktorr en, och säljer jag
dem, kår jag tjugukyra skilling stycket.
Anders svarade ingenting, men begynte att räkna i
hukvudet. Slutligen blek han kärdig och sade:
— Tjugutvåtusen sprättbågar, det är mer än ett
dagsverke det.
— Dessutom — kortkor den lille — vet jag en äng
där en skatt är gömd; jag har sett drakeiden brinna
om midsommarnatten. Nej, ser du Anders, inte kör det
att jag ej kan betala det där, men det är ändå skam
att komma hem utan det man skall ha med sig.
Så koro de ett godt stycke tillbaka och kommo till
en gård. Där gick Anders in att kråga om någon sett
till en grå rock.
— Nej, var svaret, men det är icke en kvart timme
sedan en vandrande gesäll gick vägen här körbi. Han
bar något på armen, som liknade grått vadmal.
Genast i fluxen satte man ekter gesällen. Det dröjde
ej länge, innan man hann honom.
— Riktigt, där bär han min rock!
Misstag. Det var ett bylte gamla kläder. Likväl
blek gesällen antastad med krågor ekter en grå rock.
— En rock? upprepade han. Helt nyss såg jag en
käring gå inåt skogsvägen, bärande på armen en grå
rock. Nådige herrar, körbarmen eder ökver en vandrande
konstnär, och gikven honom en liten respenning.
Anders och pilten skyndade ekter käringen och fingo
henne katt vid ett torp i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
