Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska resan. Af grannlagenhet för Runeberg hade
intet ord på hela kvällen och natten blifvit yttradt om
Almqvist. Nu, när en tystnad uppstod och jag gick på
skogsvägen vid Runebergs sida, vågade jag detta ord,
som hela tiden bränt mig på tungan.
— Och Almqvist 1 sade jag.
Han teg; ingen afbröt denna vältaliga tystnad.
Slutligen grep han mig hårdt i armen och svarade med en
röst, som darrade af rörelse:
— Ser du, när vår Herre spelar en vacker visa,
frågar han ej efter, om han väljer en sprucken fiol.
Jag behöfde ingen förklaring. Med eller utan skuld
inför människor, spruckna fioler äro vi alla inför den
eviga harmonin.
På hösten samma år besökte jag Runeberg i Borgå.
Hans välbekanta hemtrefliga rum, desamma som nu
oförändrade vårdas för eftervärlden, voro sig lika med sina
taflor och blommor. När jag inträdde i det smala
mellanrummet mellan hans två öfriga, det med räfskinnen och
det med fågelbrädet, stannade jag framför Almqvists väl
träffade och lika välbekanta bröstbild i olja, målad af
Mazér, tror jag, uti naturlig storlek.
— Han hänger kvar, anmärkte jag.
— Hvad menar du? frågade Runeberg.
— Jag har vändt min Almqvist mot väggen.
— Vänd honom rät igen! var det korta svaret.
Vid hemkomsten dröjde jag ej att följa vinken. An
i dag hänger min Almqvist i fotografi rät på min vägg,
såsom Runebergs Almqvist hänger på hans. Ingen vet
huru vi själfva engång skola hänga i Guds
mottagningsrum. Hvarför skulle vi döma vackra visor?
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
