Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9. Runebergs ord till Björneborgarnes marsch.
Dikter som tända och värma samtiden ha sin historia.
De äro molnbildningar i tidens lukt och laddas med
dess elektricitet.
1808 års krig har numera blikvit en myt i Finland
och delvis, ehuru mindre intensivt, äkven i Sverige. Alla
känna Runebergs och Fänrik Ståls betydande andel i
legenderna krån »våra segrars, våra sorgers och vår äras
gyllne tid».
Men icke alla ihågkomma, att mellan verkligheten
och myten ligger en människoålder ak nykter prosa.
Finland utgick ur 1808 års kris som en likskarligt sårad
krigare, hvilken man bedökvat med klorokorm för att
bespara honom smärtan af en operation. Den sårade
tillsades ligga orörligt stilla och blott vegetera. Han fick
icke tänka, icke ens drömma; hans lif hängde på en
skör tråd, och han nödgades viljelös underkasta sig
kirurgens obevekliga dom.
Den milde Alexander 1 väckte den sårade ur bans
första dödlika dvala. Han fick vända sig i sin bädd,
röra händer och fotter, tänka, hoppas, men för sitt lif
icke drömma. Drömmar gå tillbaka till det förflutna, och
det förflutna skulle nu vara dödt. Så kom en
konvalescensens tid, när den sårade tänkte på en stärkande diet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
