- Project Runeberg -  Resebref och hågkomster /
396

(1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

poesi var kör mycket sig själk kör att nedlåta sig till
att uppassa musiken som tjenstepiga.

Sannolikt hade dessa sköna, ljungande, trotsiga ord,
som nu hänköra oss i Björneborgska marschens toner,
aldrig blikvit skrikna utan den i sig själk obetydliga
till-källighet, som jag nu går att omtala.

Våren 1859 tillbragte Runeberg några dagar hos
ankörvanter i Helsingfors. Det var tjugutvå år sedan han
flyttat krån Helsingkors till Borgå. På samma gång som
hans rykte växte, hade hans personlighet blikvit okänd
kör de flesta uti den finska hukvudstaden. Hans ständiga
kara och ständiga kruktan vid de sällsynta besöken där
var att kringbäras i triumk vid enkom kör hans skull
improviserade kester, eller att begapas af nyfikna i större
sällskapskretsar. Besöken i Helsingkors skedde därkör
vanligen under strängt inkognito, som stundom
misslyckades, och endast några gamla vänner fingo se honom
hos sig.

En sådan gammal vän var prokessor L. Han kände
Runebergs ankomst och bad honom skänka sig en
kör-trogen aftonstund hemma i L:s kamilj.

— Tack, sade Runeberg, jag skall komma, men
med villkor att du ej ringer ihop kolk.

— Frukta ingenting, svarade L. Vi skola endast
bli några kå, du skall vara som hemma.

L:s lökte var troligen uppriktigt menadt, men han
hade glömt sin unga, nygikta kru, en ak skaldens
be-undrarinnor, som ingalunda var sinnad att låta ett så
rart tillkälle gå sig ur händerna utan ekfekt. Hon »ringde
ihop» allt hvad ringas kunde, och då husets umgänge
var både körnämligt och talrikt, bekanns, klockan köre
åtta på den bestämda aktonen, hela den rymliga salen
fullradad med nåder och råder, alla i festlig skrud och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topresebr/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free