Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För den som är van att simma på en af vår tids
snabba ångare fram och åter öfver Atlanten, eller
resa en gång om året till Melbourne för att uppköpa ull,
måste en resa öfver Östersjön förefalla som en knappt
nämnvärd morgonpromenad. Tre dagars möjliga obehag
af svallningen i ett sådant litet tvättfat, som detta
innan-haf, är för vår tids öfvade resenärer knappt jämförligt
med oset af en kakelugn som röker in, och skulle resan
för storm eller is på hösten upptaga hela veckan, lugnar
sig passageraren vanligen vid ett godt bord och en god
bok på det bekvämt inredda ångfartyget. Men det gifves
en annan sjömakt, som stundom kan pröfva äfven ett
härdadt tålamod, och denna makt är dimman, på
sjöspråket kallad tjocka och mist. Dess regeringstid är
vanligen vår och höst; den kommer och flyr, mulnar
och klarnar, som människolynnen, men stundom händer
att vinden sofver på Eoli kuddar, och då kan misten i
långslitna dagar rufva öfver den döda sjön. Seglaren
lägger bi, ångaren stoppar maskinen, sänklodet anlitas,
utkiken i märsen står styf på sin vakt; allt är dömdt
till overksam hvila och likväl till ständig vaksamhet, ty
hafvets strömdrag kunna med hvarje timme omärkbart
föra det viljelösa fartyget mot okända klippgrund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
