Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Augustas hallon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oväntadt friskt, när vi styrde ut förbi udden mot öppna
hafvet; slupen var lätt barlastad och förde en betydande
segelmassa.
— Kanske skulle vi taga in ett ref, sade
härads-höfdingen.
— Behöfs icke, svarade jag.
— Som ni behagar, återtog han och fortsatte vid
Augustas sida sin berättelse om operan »Nordstjärnan»,
där man i Petersburg förvandlat tsar Peter till Erik XIV
och Katarina I till Karin Månsdotter.
Jag skall kurera min herre, tänkte jag vid mig själf
och lät slupen kränga för en så styf bris från styrbord,
att det förälskade paret på babordssidan nästan doppade
sina armbågar i vågorna. Jag förutsåg att vi skulle
kantra; godt, jag begärde ingenting bättre. En bred
vattenstråle strömmade in öfver läsidans reling; häradshöfdingen tappade tråden af sin berättelse, bleknade märkbart och ropade:
— Lofva, lofva, vi gå till bottnen!
I detta ögonblick betraktade jag Augusta. Hon såg
skarpt på mig och förändrade icke en min. Detta mod
rörde mig; jag beslöt att vi skulle lefva.
Icke utan fara ändrade vi kurs och voro snart åter
trygga innanför den skyddande udden. När vi landstego,
fann jag hallonbuskar på stranden och räckte Augusta
tre mogna hallon, de första på sommaren. Men nu var
det hennes kinder som mistat färgen. Hon sköt bären
tillbaka och upprepade, hälften gycklande, hälften
gråtande, följande ord från en gammal pantgåta:
Icke ute och icke inne,
ej i skog eller berg och sjö,
ej på fastland och ej på ö
grönskar det som mitt hjärta önskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
