Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den evige studenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befanns hon långtifrån obenägen att berätta mig allt hvad
hon visste eller icke visste om min grannes person.
Han var utlänning, förmodligen tysk, hade hitkommit
med betyg från Göttingen och talade alla spr&k, äfven
svenska och finska, nästan som inföding. Sade sig vara
student, icke doktor eller magister, hvilket hade bättre
rimmat sig med hans ålder, ty han såg ut att hafva
närmare till fyrtiotalet, än till de rätta, glada
studentåren. På något sätt var han afsigkommen, det kunde
man se på hans kläder, han hade ej mer än han gick
och stod i, och likväl hade han medfört en tung kista,
uppfylld med böcker. Men utfattig var han icke, efter
han punktligt på dagen betalade månadens hyra i
förskott, hvilket var mer än min värdinna trodde sig kunna
säga om alla studenter...
Jag anmärkte småförståndigt, att Muller kanske
brukade rumla.
— Han! utropade madam Mettinen. Han drack
intet annat än vatten, åt intet annat än bröd, frukter
och grönsaker, hvilket också var mer än min värdinna
trodde sig kunna säga om alla studenter. Men en osed
hade han, utom att han aldrig mottog besök och aldrig
umgicks med någon människa. Hans rum fick aldrig
städas — tänk, aldrig städas, sopas, dammas, skuras 1
— och huru kunde en sådan student vara annat än
afsigkommen! Därför såg där ock så ut, som
tjenste-flickan kunde intyga, när hon en gång om dagen inbar
vatten, lifsmedel och stundom lampolja eller vaxljus, ty
Mullers lyx var att bränna vaxljus. Böcker och åter
böcker, papper och åter papper, på bord, hyllor, stolar
och golf; nej, det var icke en mänsklig boning, det var
ett kråkbo. Hvartill min goda värdinna ansåg sig böra
tillägga, att hon visst icke hatade anständiga och nyttiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
