- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
41

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den evige studenten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pärmar och därefter någonting som liknade en tung
suck, men jag vande mig lätt därvid och lät det ej

störa min hvila. Alla mina tankar upptogos vid denna

tid af Jobs bok, som jag begynte studera på grund-

språket, och Jobs bok var en benig fisk att fjälla för
lärdare uttolkare än jag kunde berömma mig vara. Några
veckor hade på detta sätt förflutit utan beröring med

grannen i andra rummet, när en ovanlig och löjlig
tilldragelse gaf anledning till första bekantskapen mellan oss.

Hösten var stormig, men hvad frågar den tysta
studerkammaren efter elementernas raseri? Jag satt vid
mina böcker, dagen gick, kvällen gick, jag befann mig
med Job i Kaldéen och glömde tre eller fyra tusen år,
som skilde vår tid från hans. En afton hade jag lagt
mig sent och sof som man sofver vid sjutton år, när
jag vaknade af att fönstret störtade in och tunga stötar
hördes dunka mot yttre väggen. Rummet var så mörkt
som man billigt kan begära af en novembernatt, och
likväl tyckte jag mig i det svarta mörkret se ett stort,
spöklikt föremål röra sig vid min säng. Jag uppreste
mig till hälften, grep med handen i något ohyggligt
vått, som tycktes famla efter min hufvudkudde, och kände
en kall luftström intränga genom fönstret. Innan jag
hunnit reda mina förvirrade tankar, öppnades dörren af
luftdraget, och strax därpå inträdde min granne med ett
brinnande vaxljus, hvarmed han antände min fattiga
talgdank.

— Stå upp, sade han. Öfversvämning!

Den berömda Aura är en för lärd flod, för att gärna
låta förleda sig till pojkstreck, men före strändernas nya
reglering voro öfversvämningar icke sällsynta, och nu
hade vi en. Jag stod upp och såg fönstret krossadt,
golfvet öfversvämmadt af vatten, midt i rummet ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free