- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
59

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den evige studenten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ej längre tillbaka än till slutet af det femte. Codex
alexandrinus är knappt trettio år äldre. Förstår ni hvad
det innebär, att kunna rätta alla skriffel, alla afsiktliga
eller oafsiktliga förfalskningar af texten med en halftannat
århundrade äldre öfversättning? Denna handskrift kan
icke betalas med ett konungarike ...

Mot min vilja måste jag le, när jag ihågkom huru
nuvarande ägarne värderat en sådan dyrbarhet till tolf
skillingar. Muller märkte mitt löje och betraktade mig
med förakt.

— Och ni vill blifva en exegetl fortfor han. Lägg
åttio år af ert usla, onyttiga lif, lägg all edert lands
exegetiska lärdom, lägg två århundradens rastlösa
forskningar i den ena vågskålen, och dessa blad i den andra
skola hundradefaldt uppväga dem alla! Hvad hade icke
Filip Melanchton, hvad hade icke sextonde och sjuttonde
seklernas lärde gifvit för dessa blad! Och jag olycklige,
som med dignande knän har sökt dessa blad genom två
århundraden, från arkiv till arkiv, från dammvrå till dammvrå
— jag, hvilken sökt dem såsom min enda förhoppning
om ro, för att ändtligen genom dem kunna slita min
vetenskapliga ära i stycken och bevisa mig vara den
samvetslösaste af alla skriftens förfalskare — hvad skulle
icke jag gifva för dessa blad!

Under öfvermåttet af sin rörelse nedsjönk han åter
utmattad på bädden, hans ögon förlorade sin underbara
glans och tycktes nära att brista. Skrämd och förvirrad,
ägde jag likväl nog besinning att icke genast räcka honom
det oskattbara fynd jag bar doldt vid min barm. Jag
insåg, att en sådan öfverraskning skulle döda honom —
om denne man kunde dö.

— Herr Muller — sade jag varsamt och så lugnt
jag förmådde — ni gör rätt i att icke förlora hoppet om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free