Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den evige studenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När jag härmed sammanlade hvad Muller vid första
besöket berättat mig om sina hundratolf Barberinska
läsarter, hvilka han påstod sig hafva förfalskat, jämte
hans uppgifna ålder af tvåhundrafyrtio år, måste jag
komma till den slutsats, att därest icke Muller själf var
denne Caryophilus, som dömts att fridlös vandra genom
seklerna, tilldess hans svek blifvit upptäckt, så trodde
han sig åtminstone vara det. Min far var af samma
tanke. Han ansåg det alldeles icke otroligt och anförde
flera exempel därpå, att en lärd man, af excentriskt lynne
och fördjupad i sina forskningar, slutligen så införlifvar
sig med dessa, att han likasom i sig själk förkroppsligar
den längesedan aflidne föregångare, som han studerat och
hvars verk blifvit honom så förtrogna som vore de hans
egna. Muller måste hafva blifvit ett rof för denna icke
ovanliga fixa idé; men det ovanliga och storartade hos
denne man var att han, som ansåg sig vara Caryophilus,
gripits af skriftens stränga dom öfver bibelordets förfalskare
ända därhän, att hela hans senare lifsuppgift blifvit
förnekandet af det vetenskapliga rykte han trodde vara
sitt eget, framställandet af sig själf för världen såsom
en usel bedragare. Detta mål trodde han sig uppnå med
tillhjälp af en urgammal handskrift, som intygade hans
svek, och när han funnit denna, hade han ingen rättighet
mer att lefva* Det är sant, att han själf bort utpeka
handskriftens resultat; men sådant kunde ock andra göra.
Han var öfverbevisad han kunde dö.
Detta syntes mig numera alldeles klart, men min far
tvekade. Hans vetenskapliga logik medgaf att så måste
vara, men traditionen från hans studenttid och Muller af
1787 voro svåra att utrota. Vi hade ombytt roller; nu
trodde han, och jag tviflade> Det var en munter
förväxling. Jag bemötte hans inkast med hans egna argumenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
