- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
70

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i hvarje naturväsen finnes något som utskrattar konsten.
Bind naturen, och hon gör uppror; försköna henne och
hon blir oskön; men böj henne efter hennes egna lagar,
och hon skall igenkänna sig själf, hon skall lyda och
blifva älskvärd.

Det är sant, att en snedvuxen människa behöfver
en annan plantskola än ett snedvuxet träd; det är
obestridligt, att hennes rötter, som vändas inåt, fordra en
annan uppfostran, likasom de insuga andra näringsmedel.
Hennes sol är kärleken, hennes luft seden, hennes regn
tårarna, hennes tuktomästare samvetet. Men med allt
detta återstår äfven hos henne tillräckligt naturtycke, för
att ju regeln för hennes uppfostran bör hämtas ur lagarna
för hennes fria utveckling. Emedan hon lättare än trädet
kan förkonstlas, är det brydsammare att återställa hennes
raka växt, när hon engång vuxit krokig; men emedan
hon är oändligt spänstigare, är hon äfven oändligt
känsligare för inflytandet af sina naturkrafter: kärleken,
seden, tårarna och samvetet.

Den obetydliga historia om ett kufvadt uppror, som
jag nu går att omtala, hör till de mest alldagliga, ty den
upprepar sig öfverallt i olika former. En något bjärtare
färg, en mer än vanligt afstickande kantighet är det enda
som skiljer detta upprorsförsök från otaliga dylika i skötet
af nästan hvarje hem. Lyckliga de familjer, där icke
motsatserna stöta kant mot kant och där allt slutligen
jämnas, utan gnistor, utan afstötta hörn, i hvad man nu
för tiden älskar att kalla lagbunden frihet.

Jag har tillbragt en del af min barndom i
Uleå-borg. 1 denna stad, därifrån vintern, laxen, renstekarna
och Sara Wacklins »hundrade minnen» härstamma, fanns
en ung flicka, som kallades »fröken Drifva». Hvarför,
det kan jag icke upplysa, om ej möjligen för hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free