- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
71

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ovanliga skicklighet att gå på skidor. Någon anledning
till namnet fanns visst icke i hennes person, ty långt
ifrån att utmärka sig genom ett hjärta af is eller ett
snöhvitt hår, hade denna unga person snarare förtjent
benämningen fröken Fängkrut eller Riskase, i anseende
till sin fladdrande liflighet, eller fröken Åskmoln för sina
ovanligt rika och vackra mörka lockar. Men skvallret
är lika nyckfullt i valet af smeknamn för sina älsklingar,
som en öm mor, och fröken Drifva var ett kärt ämne
för alla ortens pratsamma tungor.

Hon var’född fyra mil från staden vid stränderna
af den mäktiga älf, som stupar i fors efter fors från en
stor, djup och praktfull sjö, densamma, hvilken
geogra-ferne så vanvördigt kalla »Uleå träsk». Här var ondt
om människor och godt om ödemarker — en fattig
träkyrka med fantastiska väggmålningar af en underlig
gammal gladlynt målare, Mikael T. — en liten prästgård
med tre rum och kök, äfvenledes försedd med bibliska
taflor från paradiset och konung David spelande harpa
på salens långvägg — för öfrigt en välmående by vid
kyrkan, laxfiskarestugor vid älfven, spridda nybyggen i
skogarna, ödsliga bergstrakter, djupa klyftor och sanka
mossar, hvilka sommartid endast kunde beträdas på skidor.

Drifvas fader hade varit en fattig vallgosse
påPak-kanen torp i ödemarken och där vuxit upp till en jätte
om sex fot och fyra tum, när landet fick krig och gossen
ikläddes soldatrocken. Fromsint och envis, hade han
stått som en mur där man ställde honom, och mottagit
hugg utan att blinka, hvarför han ock haft äran blöda
för kung och land samt lämnat sitt vänstra öga i sticket
för en kosackpik. För dessa meriter hade han slutligen
avancerat till sergeant, när han ledsnade vid krigstjensten
och fick i sitt hufvud att blifva präst. Det satt hårdt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free