Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå, hvad tycker du om dig? frågade moster
Lucia, som själf tyckte sig aldrig ha sett en mera
förtjusande varelse.
— Som etiketten på en pomadburk, svarade flickan.
— Du blir nog bra — sade moster — när du
engång lärt att skicka dig bättre.
Och nu följde en lång rad af primitiva förmaningar,
huru Drifva borde bete sig vid sin farliga första debyt;
icke gå inåt med fotterna; icke fäkta med armarna;
icke prata eller skratta högt, som hon brukade; icke
snyta sig i den broderade näsduken; icke handlöst
nedkasta sig på en stol eller en soffa; icke se herrarne
djärft i ansiktet; icke begapa damerna; icke förundra
sig öfver allt hvad hon såg; niga ordentligt, när hon
hälsade, tiga när ingen frågade henne, hållas stilla på
sin plats vid mosters sida och slutligen icke dansa annat
än polonäs.
— Dansa kan jag nog, genmälde Drifva med mycken
säkerhet. Hon hade ju svängt i polskan på trettio
bondbröllop.
— Du kan det icke ännu, men du skall få lära det,
tröstade mostern. Om någon bjuder upp dig, kan du
svara att du vrickat din fot.
— Min fot? upprepade Drifva förundrad. Vill någon
springa i kapp med mig, så skola de se, om jag vrickat
min fot.
En bal hos landshöfdingen var alltid ett evenemang.
Här samlades en icke talrik, men fin sällskapskrets, och
Uleåborg var vid denna tid kändt icke blott för sin
gästfrihet, som i alla tider förblifvit densamma, utan ock för
ett slags grädda af civilisation, ett högre bildadt och mera
cirkladt umgängeslif, än någon annan ort utom
hufvud-staden då kunde erbjuda. Hos den annars enkle, flärdlöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
