Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Engång hemmastadd, ville Drifva se sig omkring.
Hon företog sig alltså med studenten en rund kring salen,
nickade åt den ena eller andra af balens prinsessor,
som behagade henne, nöp dem i klftdningen och frågade
hvad tyget kostade. Herrame funno detta muntert och
djärfdes fråga hvem som sytt Drifvas vackra klädning.
Drifva skrattade, svängde på sidenskon, tecknade lång
näsa och svarade:
— Pytt fick han veta!
Skorna klämde, bon hade blifvit trampad på foten,
fann en ledig stol,, lyfte foten på stolen och afdrog skon.
* — Hvad fattas min lilla vän? hviskade förvånad en
gammal fru.
— Det är ingenting, de trampade på min stortå,
svarade Drifva högt och jämkade skon ånyo på foten.
Upptäcktsresan ledde till orkestern, som väckt Drifvas
stora beundran.
— Hvad skall det vara? frågade hon och knäppte
nyfiket den långa strängen på ett oformligt stort
instrument.
Man svarade, att det var en basfiol.
— Och pipan där, som han blåser i?
— Det är en klarinett.
— Och mässingstratten?
— Ett valthorn.
— Nej, låt mig försöka, om jag får ljud i tratten!
Hvarpå Drifva till sitt stora nöje fick hornet att
svara med några hesa strupljud. Detta roade henne.
Hon blef allt mera lifvad och började hvissla, likasom
ör att undervisa musikanterne huru man nog kunde
umbära deras instrumenter, om man blott ville.
Lyckligtvis uppstämde orkestern en numera förgäten
• som d& brukades, en angl&s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
