- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
83

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ursäkter till värdinnan, befunno sig fånge och
fångvak-terska i tamburen, stadda på hemväg. Drifva vågade
endast invända, att hon var hungrig och icke skulle ha
något emot att invänta supén.

— Du! utropade moster Lucia med en förkrossande
blick. — Betrakta dig i spegeln!

Drifva kastade med oskyldig förundran en blick i
tamburspegeln och såg den täckaste lilla slarfva man
kunde se, kinderna blossande, ögonen glänsande, löjet
ännu dansande öfver ett par friska läppar, det rika,
mörka håret forsande i otamda böljor kring kinder och
skuldror, ena långhandsken nedhasad till handlofven,
den andra ’upprifven i helä sin längd, florsklädningen
skrynklig och totalt söndertrampad i fållarna, skärpet
släpande långs golfvet, ena skon nedkippad, sä att
strumpan stod ut vid hälen, den andra — ja, i den andra

stod strumpan fram öfver tårna, ty den fria foten hade

sprängt sitt olidliga fängelse.

— Begriper du nu — sade moster Lucia — att vi
ej kunna stanna öfver supén?

— Men jag har haft så roligt, moster! suckade
Drifva.

— Ja, det tror jag, suckade moster. Och nu har
du blifvit en visa i hela staden.

Det är öfverflödigt att beskrifva den kurs i
folkvett, som inplantades från tamburen till kursläden, från

kursläden till trappan, från trappan till Drifvas sofrum

och så vidare framåt, dag efter dag. Ekorren skulle
tämjas, och den första oumbärliga dressyren skulle ske
i en dansskola. Det var dansmästaren Remahl som vid
denna tid åtagit sig att bibringa de styfve nordboarne
en behöflig plastik; var så god och betrakta mig, jag är
ett af hans konstverk. Denne herre var ett oöfverträffligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free