- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
102

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102 SÄGHERH DiMMAN

. •• »* ’

— Nej, på sätt komma vi aldrig till Laanila,
utropade Drifcfy\muntert och styrde i svindlande fart
utför gtrandbgékbn ned till isen på älfven.

’ t KtiQppt * var hon där, innan hon fick en oväntad
.atifeiftjiilg att påskynda färden. Från motsatta sidan kom
Bnkursläde, förspänd med tre hästar, hvilken ämnade
sig öfver älfven till staden. Någon bro fanns icke då,
och strömdraget gjorde, särdeles på vårsidan, isen
opålitlig. Antingen nu kusken körde för nära forsen, eller
att vårsolen redan sammansvurit sig med den upproriska
floden, alltnog, isen brast, och först hästarna, därefter
släden störtade i strömmen, som här var både djup och
strid. Faran var ögonskenlig, den öfvermäktiga floden
skulle bortrycka allt.

Jag stod med Froste på afstånd, vi sågo de frustande
hästarna kämpa mot strömmen. Tre minuter, och Drifva
var där. Kusken och skjutskarlen hade räddat sig på
fast is, men stodo rådville och jämrande under fåkänga
försök att draga upp hästarna. I den tungt lastade
släden, halffylld af vatten och nära att kantra, sågs en
svärjande herre förgäfves söka befria sig från den
till-knäppta fotmanteln.

— Stå icke och skrik, dumma nöt! ropade Drifva
på finska till skjutskarlen. — Ser du icke att hästarna
strypas? Marsch till stranden efter en bom! Din knif
... så, packa dig af!

Hon var icke första gången med om sådana äfventyr.
Hon lade skidorna på hvarandra snedt öfver iskanten,
kom till släden och lyckades lösskära foimanteln. Därpå
befriade hon fången i släden och bärgade honom på isen
— en gammal, fet herre med långa mustascher, hvilken
af kusken titulerades major.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free