- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
106

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han samma dag uppsökt Drifva, ty hvilket biåsväder
kunde dölja sig för ett fenomen som reser inkognito?
Hvad han därvid behagat yttra, förblef en hemlighet,
som icke hindrade pensionärerna att författa en
röfvare-roman, där hjälten, grefve Bore — han skulle hafva ett
frostigt namn — på det mest underbara sätt blef försonad
med mänskligheten genom hjältinnan, fröken Drifva.
Jag vill påminna mig, att jag sett denna roman tryckt
i en tidnings följetong.

Rätta förhållandet, som jag senare erfor, var icke
fullt så romantiskt. Major Björn, en hederlig för detta
linsk militär, hade efter kriget öfverflyttat till Sverige,
men känt sig dragen så nära gränsen som möjligt och
köpt sig för gamla dagar en gård i Haparanda. Änkling
var han, däri hade man gissat rätt, äfven välbärgad, om
icke rik, men att uppsöka nya flammor föll honom desto
mindre inf då han ju hade fyra förut, nämligen två gifta
döttrar borta och två ogifta hemma. Gamle majoren
hade i Tavastland en bror, som han ändtligen ville se
en gång, innan båda fått marschorder att uppbryta till
högkvarteret; se där orsaken hvarför han med tre hästar
kom spännande ned till Uleåborg. Vän af ett godt bord,
förmodade han att man i Tavastland hade lika ondt om
renstekar, som man i Haparanda hade öfverflöd därpå,
och hade belastat sin släde så tungt med dessa
läckerheter, att de hart när dragit honom och hans räddarinna
med sig i flodens djup. Ingenting var enklare, än att
han i sitt ärliga hjärtas tacksamhet uppsökte etterböllan,
som duschat så käckt för hans skull, och när han vid
detta möte upptäckte, att Drifvas fader, numera
kapella-nen och vicepastorn Kersantti, tjenat sig upp i hans
kompani under kriget, var heller ingenting enklare, än
att majoren i Drifvas sällskap uppsökte denne sin forne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free