Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigskamrat. Drifva själf hade fått nog af sin debyt i
den finare societén, och Olle Nötboms förtviflan hade
ändtligen så grundligt öfvertygat moster Lucia om
omöjligheten att göra folk af ekorren, att besagda moster afsagt
sig alla vidare fruktlösa försök. Afresan skedde således
till ömsesidig belåtenhet: Uleåborg miste ett samtalsämne,
och ödemarken fick åter sin rätta tillhörighet.
Här slutade all min kunskap om Drifvas vidare
öden under en tid af aderton år. Jag hade tillbragt större
delen af min ungdom dels i Schweiz, dels i Paris, lärt
något, sett mycket och kanske glömt ännu mer. För
mig var min vän Drifva numera blott en halfförgäten
saga från en oskyldigare tid, när man ännu kunde beundra
ekorrar. Och när, efter dessa aderton år, händelsen
förde mig tillbaka till norra Finland, bekänner jag att
jag nästan glömt hennes tillvaro.
Jag hade med nöje antagit ett förslag af min släkting
fru S. att i hennes sällskap göra en resa till Aavasaksa
för att se midnattssolen. Fru S. tyckte icke om sjöresor,
vi hade föredragit landvägen och åkte bekvämt i vagn
de sexton milen från Uleåborg till Torneå. Resan skulle
ha varit en af de angenämaste, om icke de många
besvärliga färjställena varit förenade med fruktan och
tidspillan. En vacker junikväll hände oss därtill det
missödet, att våra skjutshästar skrämdes af en tjärmila
och togo sig för att sträcka framåt i skenande galopp.
Kusken sökte förgäfves hejda dem, och till råga på
missödet brast ena tömmen. Icke ens en af de annars så
förhatliga grindarna behagade denna gång ställa sig i
vår väg. Vår oro var så mycket större, emedan man
sagt oss att vi snart äter hade att vänta ett färjställe.
Vägen till ett sådant går alltid utförbacke till flodstranden
och stänges aldrig, hvarför vi sågo framför oss den mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
