Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Beckbrännaren som alltid kom öfverst. (Folksägen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sömmad rock bakpå sin herres vagn till kyrkan och
postade med grefvens kappa på armen vid den förnäma
bänken främst invid altaret. Därefter blef han
hof-mästare, kallades mäster, som prästerne, var näst lands*
höfdingen den förnämste vid alla gästabad, undfägnade
gästerne på sin husbondes vägnar och ansågs för en så
betydande man, att ingen vågade sig fram i något ärende
till slottet, utan att först ställa sig väl hos den mäktige
mäster Hans.
Nu tycktes det nära att gå i fullbordan hvad folk
sagt, att Hans skulle komma öfverst. Men där fattades
ännu en tumsbredd, ty huru hög herre Hans var, var
landshöfdingen högre, och räknade man noga, var kungen
högre än landshöfdingen. När därför grefve Tott reste
bort och mäster Hans följde honom, hörde man folket
säga: Hans kommer tillbaka som landshöfding eller som
kung; nog kommer han öfverst.
Hans kom tillbaka efter många, många år, men icke
som landshöfding eller kung, utan som en fattig, herrelös
man, mager om lifvet och blå under ögonen, men lika
stormodig och uppåtsträfvande var han som förr. Ingen
vet hvar han flackat kring världen, men något måtte ha
gistnat i lyckans hjul. Tro aldrig lyckan, Kalle; hon är
som Brunbergs kärrhjul: håller skenan, så gistnar ekern,
och håller ekern, så brister axeln. Somlige trodde att
Hans spelat bort sin förmögenhet; andra höllo det för
troligare att han förslösat den på fikandet efter äreställen.
Petter Smeds visste intet därom, det var gissningar,
ingenting mer. Hvad alla visste, det var att mäster
Hans förde med sig från Tyskland en främmande karl
vid namn kapten Svart. Den skall ock ha varit en fin
junker, sade Petter, litet svartmuskig, litet skefvande,
så att han icke såg folk i synen, men alltid inställsam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
