Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Beckbrännaren som alltid kom öfverst. (Folksägen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid grinande mot hvar människa, liksom ville han vara
allas bäste vän.. Aldrig visade kaptenen sin fot i kyrkan,
men det sades att han var skicklig i många konster,
särdeles i att göra guld af koppar, och hvad behöfdes
mer, för att vinna insteg hos alla som gripa efter den
gula metallen?
Dessa två kloka hufvuden, mäster Hans och kapten
Svart, uppgjorde tillsammans en plan. Staden var då
ännu i sin början och så litet försigkommen, att dess
borgare väl kunde bränna tjära, men icke beck, och
beck kostade den tiden mycket penningar. Mäster Hans
förde sin kapten med sig till de förnämste af
borger-skapet och utlade för dem huru staden och de själfve
hastigt kunde komma till stor välmakt, om de toge sig
för att sjuda beck. Kapten Svart, sade han, vore enkom
förfaren i denna konst och ville åtaga sig att, under
mäster Hans’ tillsyn, blifva verkmästare vid det nya
beckbruket. Hans ville endast förbehålla sig en daler för
tunnan; brukets ägare skulle få tre, men hvad däröfver
ficks skulle också tillhöra Hans. Hvad vore det annat
än att förvandla tjära i guld?
Nu hade väl borgerskapet kunnat fråga hvarför icke
kapten Svart med mindre besvär kunde strax göra guld
ak den stora kopparkitteln, som behöfdes till beckbruket;
men därpå tänkte ingen, alla beto på kroken. Nå, Kalle,
sämre krok kan man bita på, än ett nyttigt förvärf, som
förbättrar en råvara; man skall endast se åt, att där
icke är en bockfot bakom. Beckbruket byggdes där det
nu står, med en stuga i skogsbacken; dit flyttade mäster
Hans med sin kapten och blef den förste beckbrännaren.
Må tro att folk undrade huru så fina herrar ville gifva
sig till ett så besvärligt yrke, där ju den finaste och
grannaste snart måste se ut som doppad i tjära. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
