- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
131

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Beckbrännaren som alltid kom öfverst. (Folksägen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lämna efter sig annat än stickor. Några trodde att
kaptenen rymt öfver till Sverige med silfret. Förhör
blef det, men hvad kunde där utredas? Svarten var
borta, Martikaj borta, båtkarlarne visste intet mer än att
beckbrännaren flutit öfverst. Den som visste något var
Petter, men Petter var icke skriftgången, han kunde ej
höras på ed. Vid förhöret berättade han jämnt så mycket
han ville; aldrig tordes han yppa för någon själ, utom
för farfar min, hvad han hört under golftiljan. Skräcken
satt i honom, han var så mörkrädd för Svarten, att det
riktigt var skam.

Nå, allt detta var som det kunde, men det
märkvärdiga kommer efteråt. Alla visste, att beckbrännaren
velat upp här i världen; hvad skulle icke han flyta öfverst
i kitteln ? Han skulle begrafvas, förstås, men frågan var
om han, som andra kristna människor, skulle få sin graf
under kyrkan. Prästerne sade tvärt nej, och det må
ingen förtänka dem; icke lärer det varit så hela pärmar
i Hanses katekes, än mindre i svartingens, som han höll
till med. På den tiden, skall jag saga dig, var det
strängt med kyrkotukten; icke understöd sig hvar
tuppkyckling då att gala på kyrkbacken. Huru det nu
svängdes, gåfvo prästerne så mycket med sig, att
beckbrännaren fick begrafva3 under golfvet i förstugan vid
norra kyrkodörren. Där låg han fyrtio eller femtio år,
jag vet ej så noga; då refs den gamla kyrkan för att
gifva rum för en ny. Somliga döda, som någon brydde
sig om, flyttades under den nya kyrkan, andra stoftades
hop och flyttades till ett benhus. Bland dessa var beck-,
brännaren. Folk skulle väl då redan ha glömt honom,
om han icke igenfunnits under golfvet i förstugan
alldeles sådan som han engång uppdrogs ur beckkitteln.
Icke en tråd var förändrad, becket hade endast torkat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free