Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Beckbrännaren som alltid kom öfverst. (Folksägen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sinom tid kroppen med. Står själens traktan till det
som här på jorden synes vara det öfversta, drager hon
kroppen efter sig. Aldrig trodde beckbrännaren att han
på ett sådant sätt skulle komma beständigt öfverst. Gud
bevare en syndig människa för en så grym ära och en
så förskräcklig odödlighet. Nej, Kalle, låt oss lefva vår
tid förnöjsamme med den ringa lott, som är oss beskärd.
Låt jorden få sitt och Gud sitt, så är allt som det skall
vara i denna öfvergångstiden.
Nu är refven klar, låt oss ro hem. Se hur
förunderligt solen skiner där borta vid älfmynningen! Kan
du säga mig hvarför hon aldrig skiner så rosenderöd när
hon står högst på himmelen? Jag skall säga dig det.
Då står hon där i sitt stora dagsarbete och uträttar sin
herres tjenst, men när hon födes om morgonen och dör
om kvällen, skiner hon full af tillbedjan. Det är ett
tungt arbete att stå högt här i världen. Förhäf dig
icke, stå hellre lågt, tänk på beckbrännaren. Hvarför
skulle vi vilja öfverst i vedermödan? Hvarför skulle vi
icke hellre skina af Guds tillbedjan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
