Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Toholampi. (Folksägen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte berättelsen.
Toholampi.
(Efter en folksägen.)
När kapten Videstrand slutat, anmärkte några af
sällskapet, att hans berättelse var för kort.
— Nej — invände fru Rönnevall — alldeles för
lång för svaga nerver. Hur kan en så skicklig sjöman
instufva en sådan last som svarta kaptener, sjudande
beckkittlar, grafvar och benhus? Uh ... en kopp starkt
te! Folksägner i all ära, det är alltid i dem ett os af
tjära. Bästa kapten, hvarför icke hellre en lättare last
från vår tid ? Servera oss ett stycke civilisation, så känna
vi oss bättre hemma.
— Om du också får anledning att söka din schal,
smålog konsuln.
— Om jag ägde doktQr Rabes goda försvarsrustning
— genmälde kapten Videstrand — skulle jag först parera
kritiken med ett medgifvande och sedan afväpna den
med ett utkall. Jag skulle medgifva att folksägnerna äro
grofkorniga, men jag skulle tillägga, att i de grofva
kornen finnes en bottensats. Kalla den tjära, om ni så
vill, men var viss att den icke fördunstar så lätt som
ett nutidens kåseri. Var god och läs de tusen romaner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
