Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Toholampi. (Folksägen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resande gärna ilar med hast förbi, ak fruktan att
skak-ningen af hans hjul kunde till hans ofärd rubba blocket
ur dess tusenåriga hvila. Onödig fruktan! Denna
jättarnes kastboll är bunden af trolldomsmakt vid sitt
sluttande fäste; unge titaner ha förgäfves sökt att störa
hans hvila, deras bommar kvarligga maktlösa vid sidan
af vidundret. Klippstycket, säger man, inväntar sin tid.
En dag — och Gud gifve den dagen fördröjdes i tusende
år — skall en förrädare af sitt land resa med ståt där
förbi. Då skall berget skälfva, då skall granitstycket
lossna ifrån sitt fäste och, tungt som ett samvete, störta
ned öfver förrädarens hufvud.
Men jag återvänder till mon.
Jag har rest däröfver i mörkningen en oktoberkväll,
när naturen tyckes ha öfvergifvit sig själf, såsom ginge
hon till mötes den eviga döden. Stormvinden kammar
furornas fladdrande hår, de mista en lock, de kämpa för
lifvet, de svikta och böjas, men resa sig åter.
Störtregnet forsar och uppslukas spårlöst af ljungen
Elemen-terna rasa mot det inbrytande mörkret, vilda, okufliga,
men utan jämmer och pjunk, icke gifvande eller tagande
någon pardon. Det är jättars tunga, förkrossande kamp,
förfärande dyster, storartadt skön.
Jag har återsett mon en sprängkall natt i Januari,
när termometern pekat på åtta och trettio grader under
fryspunkten. Ingen fläkt rör furornas stelnade barr;
stjärnorna tindra klara, norrskenet sprakar i fladdrande
gröngula flammor upp emot zenit. 1 dess bleka ljus
kasta träden matta skuggor på snön. Man tycker sig
resa i dödens rike, där oläsliga minnesvårdar vittna om
framfarna släkten. Hvit botten och svart krusflor,
öfversålladt med glittrande punkter. Allt frost, dvala,
tystnad — då höres plötsligt ett genomträngande skri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
