Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Toholampi. (Folksägen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad var det för en herreman? Har ni hört
något om honom?
— Har väl hört. Det var en krigsoffieer. Han
kallades Luutnantti (löjtnanten).
— Nå, hvarför vistades han här så långt från
människor? Var han jägare?
— Vet icke. Folk säger, att det var för
Toho-lampi.
— Hvad är Toholampi? Ett träsk?
— Vi komma strax dit.
Få minuter därefter hade vi till vänster om vägen
en af dessa kitteldalar, på hvilka nejden är så rik och
hvars botten upptogs af en liten sjö, en lampi, icke ett
träsk i den betydelse af grunda vatten med sanka
stränder, hvilken man ofta fäster vid detta ord. Påtagligen
hade sjön fordom utbredt sig Öfver ett vida större
område, men efter hand torkat ut, så att endast dess
djupaste dalsänkning ännu återstod, och denna intog knappt
större rum än torget i en småstad. Dess vatten var
nästan svart, stränderna kala; närmast stranden begrof
en kullfallen fura öfra delen af sin stam i djupet, medan
dess väldiga rötter höjde sig öfver vattenytan. För
öfrigt intet annat spår af människor, än några kaflar,
hvilka aflägset boende husmödrar, som icke haft vatten
närmare, ditlagt för att röta hampa. Intrycket var så
ensligt, att ingen vilsen fläkt från den omgifvande mon
tycktes någonsin hafva funnit en väg till denna
döds-stilla sjö.
— Är han djup? frågade jag, pekande på sjön.
— Vet icke. Fråga hans abborrar! Visst säges
han vara djup nog att begrafva folk och vagnar.
Jag lät hålla stilla, steg ur och nedklättrade utför
sluttningen. Spiran af en smärt, lång björkstam låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
