- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
144

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Toholampi. (Folksägen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den tid fienden innehade landet i sju år. Jag antager
att han varit något slags kommissarie. Han utsög det
fattiga folket med olidliga leveranser till kronan, och det
mesta stannade kvar i hans egen ficka, hvarför han ock
mot goda mutor gaf mången kvitto på det som aldrig
blifvit verkligen erlagdt. Dem åter, som ej ville eller
kunde muta hans snikenhet, utpantade han till sista
skärfven och tycktes finna sin lust däri, att vägarna för
hans skull vimlade af tiggare.

Vid det att kommissarien sålunda såg sig själf till
godo, blef han rik och välmående, hvarför han prisades
af många som en omtänksam man, men hatades af andra
värre än synden. Och då han ännu vid femtio år var
ungkarl, hände sig att många mödrar i nödens tider
efterfikade honom till måg för hans rikedoms skull. Han
hade kunnat få de förnämsta i landet, men honom
behagade fagra kvinnor, han valde den fagraste. Då var
där en fattig fröken i Tavastland, den vänaste man kunde
i världen se, hon bar drottninganamn, och till henne friade
han. Hennes håg stod till en ung krigsman, Luutnantti
hette han, mellan dem var löfte och ring, där fattades
intet annat än amen af prästen. Nu var Luutnantti borta
i Sverige med allt krigsfolk som icke stupat i kriget;
släkten fruktade den mäktige kommissarien, och den
väna fröken med drottninganamnet måste med gråtande
tårar blifva hans hustru.

Som det var skedt, kom bud att freden var slutad,
fienden drog bort, landets krigsfolk väntades åter. Den
som tyckte illa om detta budskapet, det var
kommissarien. Icke vågade han stanna i landet, när räfsten skulle
uppdaga hans svek, när folket skulle slita honom i
stycken, eller när Luutnantti skulle återfordra sin brud.
Alltså fick han brådt att inpacka sig med sin hustru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free