Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Toholampi. (Folksägen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sina rökvade skatter i en stor, tung vagn, som drogs
af fyra hästar. Och då vägarna voro osäkra för löst
folk, som tagit sin tillflykt till skogarna, legde sig
kommissarien en vakt af fyra dragoner, som redo efter
vagnen med dragna sablar och spända pistoler.
Han kom norrifrån och reste med stor hast rakaste
vägen till Ryssland. När han kommit till mons början
i Ruovesi, vardt det stickmörkt om kvällen, så att där
skogen skymde, kunde man icke se banden för ögonen.
Kommissarien hade ingen tid eller lust att försumma sig
i ett natthärbärge, han tände lyktor på vagnen och for
in på mon.
Tiggarne vid sidan om vägen hade uppgjort eld på
ljungheden och stekte rofvor i glöden. Fadern sade:
— Om jag nu hade kommissarien här i mitt våld,
skulle jag steka honom som en rofva på sakta glöd.
Modern sade:
— Om jag hade kommissarien här, skulle jag
visa honom våra barn, som hungra och frysa. Jag
skulle kläda på dem hans päls och gikva dem hans
bjärta att äta.
Farmodern sade:
— Om kommissarien komme frusen och hungrig
till oss, skulle vi värma honom vid vår eld och dela
med honom vår sista rofva.
Om en stund sade den gamla:
— Led mig ut på landsvägen, här är för hett vid
elden! Hon leddes dit och satte sig midtpå vägen med
ryggen mot norr, efter det blåste kallt. Bredvid henne
lekte en tre års pilt med stenar i sanden. Eldskenet
från heden lyste på landsvägen och på ljungen, som
blommade alltomkring.
10. — Sägner i dimman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
