Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Toholampi. (Folksägen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid det att de sutto, sprängde i fyrsprång den stora
vagnen med de fyra hästarna i redet och de fyra
drago-nerne efteråt fram på landsvägen. Kusken såg något
röra sig i eldskenet framför vagnen och ropade högt:
— Ur vägen I
Men den blinda åttioåriga gumman, som tillika var
lomhörd och vände ryggen åt vagnen, hörde ej tillropet.
Pilten, som hörde det, förstod det icke. Han hade midt
på vägen byggt sig ett stall af stenar.
Kusken fortfor att ropa; spännets flåsande hördes
öfver barnets hufvud och den åttioårigas hvita hår. Men
hästarna skydde att trampa under sina hofvar människans
hjälplösa åldrar.
Då såg man kommissarien otåligt luta sig fram
mellan de stoppade vagnsdynorna.
— Hvad står på? sade han.
— Folk på landsvägen 1 svarade kusken.
— Kör öfver det packet I
Kuskens piske hvinade med kraftiga rapp, spännet
stegrade sig, en stormil for öfver heden, tiggarnes eld
flammade högt mot himmelen. Eldskenet skrämde hästarna,
de trasslade in sig i remtygen, de sköto tillbaka, till
vägkanten, till branten, till sjön... Vagnen förlorade fästet
och rullade bakåt utför sluttningen ned i det dödsstilla,
mörka, dolda djupet af Toholampi.
— Alla?
— Alla. Det var en tung vagn, lastad med orättfånget
gods, ett ondt samvete och många tusen förbannelser.
Hästar, vagn, kusk, kommissarien med sina röfvade
skatter och hans unga hustru med sin röfvade lycka,
alla sjönko, som när ett klippstycke lossnar från berget
och rullar i sjön. De fyra ryttarne sågo vagnen försvinna
i mörkret, trodde att den rest vidare och redo i sporr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
