- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
152

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vattenmärket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

föresatserna i det trotsiga unga hukvudet! Så stolta,
bestämda och stormodiga träda de fram i förtrytelsens
ögonblick eller i känslornas svallsjö, att man skulle tro
dem fasta som klippan, eviga som stjärnorna, därest man
icke väl visste hvad de gälla, när det fått makt att tala,
som nyss tegat stilla. Men fastän de svikit hundra och
tusen gånger och åter hundra och tusen gånger blifvit
utskrattade af den kommande dagen, tror den aderton*
åriga så orubbligt på deras sveklösa sanning, som om
det först nu gällde fulla allvaret. När då åter en ny
stor föresats stiger fram med sitt djärfva anspråk att
länka likvets strömfåra i en på förhand utstakad bädd,
och intet annat återstår än dess förverkligande, kommer
en ny dag med sina tankar, en ny natt med sina
drömmar; han eller hon med det fasta beslutet ser sig om
och märker att den nya klippan var dimma, liksom alla
de förra, den bergfasta föresatsen var vax, liksom
hundrade andra. Bubblorna ila hastigt på lifvets ström; fånga
dem, och de brista; låt dem fly, och de ersättas ak nya.
Den som vill binda sin farkost vid skum, han drifver
mot forsen. Ro till de fasta tusenåriga klippor, i hvilka
ringar af järn äro inmurade till skydd för en bräcklig
farkost; knyt din stamlina vid dem och förskräcks sedan
icke, om din båt svajar i strömhvirfveln! Här, där vi
bo på ett rullande klot, där allting växlar, behöfva vi
fästen utom växlingens värld. Själfva den fasta marken
rör sig under vår fot, långt mer de böljande tankar i
människosjälen, som i dag ej mera är hvad hon var i
går och i morgon förgätit det som i dag är brinnande
åtrå. Evighetstankarna ensamme bestå i denna brusande
fors. De likna fixstjärnorna; barnet och gubben se dem
på samma punkt, för dem försvinna tider och afstånd,
allt jordiskt mått är för litet för dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free