- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
154

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vattenmärket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

smältdegel, förvandla alla lerputtar till aluminium, göra
vattnet till bränsle och reducera materiens mer än sextio
så kallade grundämnen till ett enda. När han kastade
sig på fysiken, beslöt han framställa ljuset och
elektrici-teten i fast form; i botaniken och zoologin ville han
framvisa spontana generationen, det vill säga födelsen
utan frö och föräldrar. Han gick, som man ser, längre
än jag, han borrade sig på samma gång in i det oändligt
lilla och det oändligt stora; när han under sitt mikroskop
funnit urcellen, ur hvilken det organiska lifvets minsta
embryoner utveckla sig, ville han, enligt Newtons och
Kepplers mécanique céleste, tillämpa lagen för
himlakropparnas rörelse på blodomloppet i den mänskliga
organismen.

(Vid dessa ord uppstod fru Rönnevall, gjorde en djup
nigning och nedsatte sig åter med mycken högtidlighet.)

— Jag förstår, nickade doktorn, damerna föreställa
sig att jag sväfvar i molnen, men jag skall strax ha den
äran att vara på jorden. Kort sagdt, så realist och
empiriker han inbillade sig vara och till sitt yrke
verkligen var, fanns hos min vän Knut Envaldsson ett stycke
svärmare: praktiskt taladt, efter sundt hvardagsförstånd,
betydde det, att om jag var halfgalen med mina stora
beslut, var han det nästan komplett. Hvilket hvarken
hindrade oss att gyckla med hvarandras storartade planer,
eller att känna för dem en inbördes sympati. Det fanns
ögonblick när vi voro böjde att dela världen såsom två
store eröfrare, hvardera bland oss obetaget att, när han
befästat sitt öfvervälde på ena halfklotet, rycka i fält för
att äfven eröfra det andra.

1 Åbo hade vi lyckan umgås i professor X:s
intelligenta familj, desto lyckligare för två oerfarne studenter,
emedan kamratlifvet denna tid ofta var tämligen randigt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free