- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
156

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vattenmärket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid denna tid hade vår berömde professor af
Hällström lyckats utmäta vattnets största täthet, medan
Nervänder, ännu i början af sin bana, uppställde snillrika
teorier om elektriciteten och magnetismen.
Naturforskningen hade genom Berzelius äfven hos oss blifvit en
stormakt, som hotade att alldeles öfverflygla mitt klassiska
gamla Rom. Bland mycket annat begynte man ånyo
fästa uppmärksamhet vid Gelsii redan hundra år gamla
teori om vattenminskningen här i norden. Jag förmodar
att denna mycket omtvistade fråga icke är obekant?

Fröken Hemming utbad sig en förklaring.
Fenomenet, anmärkte hon, vore icke obekant, men om dess
orsaker sväfvade man i en förlåtlig okunnighet.

— Jag skall vara så kort och begriplig som möjligt,
fortsatte doktorn. Det är allmänt bekant, att vid Finlands
och norra Sveriges östersjökuster ända till Stockholms
breddgrad drager sig hafsvaltnet långsamt tillbaka från
grunda stränder. Land uppstår där förr varit sjö, och
skördemannen bärgar sin äng där iiskaren ännu för
femtio eller hundrade år sedan rodde sin båt. Kanske
hade detta naturfenomen, som så kännbart uppgrundar
våra hamnar och förändrar kusterna, lämnats obemärkt,
om man ej redan i århundraden tvistat om de så kallade
»själstenarna», där själarna vårtiden krypa upp för alt
sola sig och som fördenskull varit mycket eftersökta af
skyttar. Socknar och byar hade tvistat om dessa stenars
besittning, men under tidernas lopp befunnos de ha
uppstigit så högt ur vattnet, att själarna icke mer kunde nå
dem från hafsytan. Celsius kom på den tanken, att
hafvet drog sig tillbaka enligt en regelbunden naturlag,
och trodde sig genom mätningar komma till det resultatet,
att hafsytans höjd förminskades fyra fot på hundrade
år. Resultatet ansågs så öfverlygande, att Dalin därpå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free