- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
158

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vattenmärket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grundläggare, så behöfver jag icke erinra om deras
oskattbara vikt för frågans lösning efter hundrade år.

Envaldsson, en af professor Hällströms bäste
lärjungar, hade med mycket intresse studerat just denna fråga,
men icke lyckats komma till något afgörande resultat.
Han meddelade mig sina bekymmer, men hvad skulle
jag svara honom? Min annars så klyftige Cicero visste
intet råd, Virgilius kände icke att en Östersjö fanns till,
Tacitus hade ingen aning om landhöjningen. Olycklige
naturforskare, han hade så gärna velat upplyfta Finland
på sina skuldror fyra fot i seklet, men denna Atlasbörda
blef honom för tung.

En vacker junimorgon beslöto vi skingra våra lärda
bekymmer med en utflykt i Helsingfors skärgård. Vi
anskaffade en båt, några metspön, en matkorg med bröd,
ost och en flaska vin samt hissade segel. Kosan styrdes
förbi Turholm och Stansvik genom Estnässundet åt nejden
af Villinge. En bris med frisk hafsluft från sunden kring
Sveaborg förde oss muntert framåt öfver gungande fjärdar.
Berguddarna tycktes komma emot oss och dansa förbi,
granskogarna sände oss en angenäm kådlukt, villorna
kastade inbjudande slängkyssar, segelslupar och vedjakter
utmanade oss till täflan. Envaldsson medförde ett jagthorn,
hvarmed alla mötande seglare flitigt hälsades. Vi begynte
känna oss hemma i vårt århundrade; det gamla Rom
sjönk in i forntidens skymning, Envaldsson glömde att
skeda skapelsen, för att i stället njuta henne. Vid det
bästa lynne uppnådde vi de för vinden skyddade sunden
vid Villinge, en mil sydost om Helsingfors och företogo
oss här att pröfva vår fiskarelycka. Hon tycktes
behjälpligen motsvara vår skicklighet i den berömda sporten
att meta. Vi uppfångade tre eller fyra stretande
abbor-pinnar, fingo tre eller fyra oskyldiga mörtars död på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free