Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vattenmärket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nåväl? sade Envaldsson.
— Nåväl? upprepade jag.
— Uttyd inskriften 1 Det är din skyldighet att vara
invigd i hieroglyfer.
— Får gå för pergament och papyrus. Men icke
för klippor. De tillhöra geologin och mineralogin, alltså
ditt område.
— Men om det skulle vara latin?
— Latin? upprepade jag och kände mig med ens
i mitt element. Jag började stafva. M. O. S.... mos,
sed. Hvilken sedolärande sentens ville väl denna klippa
säga oss? Jag stafvade vidare och kom till mossa. —
Nej, här kom latinet till korta. Var icke detta naturens
pojkstreck, så måste det vara pojkars.
— Antag, — sade jag — att en båt någon gång lagt
till vid denna klippa och dess ärelystna besättning velat
föreviga sina namn. Resultatet af våra forskningar blir
då exempelvis: Matts Olsson. Svante Stening. Axel
Adamsson. Gustaf Söderlund. Roar det dig att
inberätta denna vetenskapliga upptäckt till professor
Hällström, ä la bonne heure, försök!
Envaldsson föll i djupa tankar. Hans fantasi hade
spelat honom för många spratt för att han — en
naturforskare, hvilken icke anser sig förpligtad att tro på
något, ehvad det vara månde, som ej kan mätas på våg,
beräknas med siffror eller med ögons och örons
vittnesbörd fullt bevisas — skulle så lätt låta förleda sig till
löjliga misstag. Efter något betänkande sade han:
— Det är möjligt att du har rätt. Jag tänkte på
Ehrensvärd, men årtalet under dessa förhäxade kråkfötter
säger oss att det ej gäller honom.
Han framtog sitt tumsmått, en daglig följeslagare,
likasom jagthornet, och uppmätte noggrant den vertikala
11. — Sägner i dimman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
