Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vattenmärket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till vår öfverraskning landade slupen, och för två
naturforskare i skjortärmarna återstod ingen undflykt.
Vi ordnade vår ofullständiga toilett och funno oss snart
omgifne af lustfärdarne, hvilka profvade sin balanserkonst
med att hoppa från klippa till klippa.
— Här åto vi middagen, sade en.
— Här dukades kaffebrickan, anmärkte en annan.
— Här metade vi och belönades med en girs.
— Här kastade vi volant, till dess att alla våra
ringar stannat i träden.
— Här streds den stora striden om kvinnans rättig*
heter och slöts med det heliga löftet att skänka alla män
sitt förakt.
— Å, det lönar visst mödan att minnas alla
barnsligheter! Det var en förtjusande middag.
— Och tio år spårlöst försvunna I
— Spårlöst? Jag tycker mig se några spår hoppa
kråka på sanden.
— Barnen? Ja, verkligen! Nu skall man få se,
att de trilla från klippan i sjön!
Den bekymrade modern, en ung fru, hade just lyckats
uppfånga sina trillande barnknyten, när hon varseblef oss.
— Doktor Rabe! Doktor Envaldsson! utropade hon.
Vi sågo framför oss en nästan förgäten bekantskap
från Åbo, Sofie X., numera fru D., som vi snart erforo.
Hennes syster Marie, numera fru R., befann sig blott
några steg därifrån.
Mötet blef blef hjärtligt och angenämt. De två
fordom så segerrika unga damerna, hvilka så ofta
disputerat kull två unge studenter, hade själfva längesedan
blifvit kulldisputerade i lifvets strid och stodo nu framför
oss mycket fridfärdigare, sedan alla anspråk på ofelbarhet
kommit till korta. Vi presenterades för det öfriga säll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
