Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vattenmärket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapet, som återvände från en lusttur till Villinge och
roade sig att uppsöka skådeplatsen för en tidigare, lifligt
ihågkommen lustfärd till samma nejder.
— Och allt återstår ännu världens eröfring! sade
fru D. till oss med en ansats af det förra skalkaktiga
gycklet. — Jag förstår: bajonetterna slipade,
rustkamma-ren brädd full, bataljonerna uppställda på krigsfot. När
smäller det? När ha vi att vänta de stora upptäckter,
som skola förändra tidehvarfvet?
— Alla goda fältherrar börja sin operationsplan mot
de små fästningarna i fiendens flanker, svarade jag.
Envaldsson har i dag stormat en af naturens
förskans-ningar.
— Gratulerar. En ny skarabé? Eller ett petrifikat
från syndaflodon? Kan man få se den rara upptäckten?
— Det är ingenting som kan intressera damerna,
genmälde naturforskaren med en förlägenhet, som vi allt*
för väl igenkände från Abotiden.
— Ingenting annat — skämtade jag — än att
stenarna tala.
— Verkligen? Och en sådan upptäckt vill doktor
Envaldsson begrafva för världen! Käre doktor, anse mig
för Europa, och jag skall icke spara min vältalighet för
att utbreda ert beröm till de öfriga världsdelarna.
Det var icke lätt att undkomma den munviga frun.
Envaldsson såg sig tvungen att visa henne vattenmärket
och gjorde sig den beundransvärda mödan att utreda
dess vetenskapliga betydelse.
— Marie, Marie! ropade fru D., för all del kom!
Stenarna tala!
Fru R. kom. En hastig blick växlades mellan de
två systrarna, en rodnad steg på den enas kinder, ett
muskelspel i den andras läppar liknade hart när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
