Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en mors skarpa blick, som jag sedan ofta
erinrat mig. Tre år bodde Stanislas och jag tillsamman
i en rysk guvernementsstad. Jag fann honom mycket
olik dessa unga krigare af börd och förmögenhet, hvilka
taga lifvet lätt och sätta sin ära i att under tio år
upp-lefva tjugu. Han var skygg och tillbakadragen, ihärdig
och envis, läste mycket, experimenterade med fysik och
skötte sin tjenst motvilligt, men punktligt. Efter hand
lyckades jag vinna om icke hans förtroende, så likväl
hans vänskap, och upptäckte hos honom älskvärda
egenskaper. Sällan har jag funnit en så pligttrogen, så
rättänkande, så högsint och själf uppoffrande ung man;
men han hade sina egenheter och bland dem denna
fruktan för kvinnor, som ingifvit hans mor så öfverdrifna
farhågor. För att gå hennes önskan till möte, införde
jag med halft våld min kvinnohatare i chefens familj,
där han mottogs långt ifrån kallsinnigt af de unga
damerna. Han såg bra ut, han var ett fördelaktigt parti:
hvar skulle icke han vara välkommen, där det fanns
ogifta döttrar med tvetydig hemgift? Allt strandade mot
hans otämjeliga blyghet. Efter några förtviflade försök
att uppträda som kavaljer, tog min Stanislas till flygten,
för att aldrig mer visa sig i bataljonschefens hus.
Jag riskerade icke flera försök. När min unge vän
efter de tre årens förlopp avancerat till underlöjtnant,
kommenderades vår bataljon till Finland, där man väntade
engelsmännen, och förlädes i en liten stad vid västkusten.
Tiden förflöt tämligen enformigt under fåfäng väntan på
fiendens anfall. Med något skulle vi roa oss under de
stunder tjensten lämnade lediga och redo då vanligen
ut, på rekognoscering hette det, men i verkligheten med
en hemlig förhoppning att i de närbelägna skogarna
lyckas knäppa en tjäder, en rapphöna eller en hare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
