- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
194

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Säg: en rå och dum synvilla! sufflerade löjtnanten.

— Nåväl, en rå och dum synvilla, som den
högt-ärade kapten behagar uttrycka sig; så anhåller jag, att i
hans ställe få halshugga min son Alexander, som är
mera van vid dessa utomordentliga konststycken...

— Säg: mera van vid ett så oförskämdt bedrägeri!
inföll än en gång den obeveklige sufflören.

— Jag inte förstå den språk, återtog herr Barthold
med illa doldt raseri. — Den högtärade kapten behagar
säga den oförskämda bedrägerin ...

Publiken brast ut i en munterhet, som förtog all
påräknad effekt af det nu följande grymma experimentet.
Herr Barthold grep sin son Alexander vid håret och drog
honom bakom ridån. Man hörde bilans tunga fall, ett
kväfdt jämmerrop, ett plaskande ljud ... man såg den
blodbestänkta bödeln i vild triumf rusa fram öfver scenen,
bärande i handen ett afhugget hufvud — af vax, med
ett rått köttstycke fästadt vid halsen. Därpå uppdrogs
fondridån, man såg ett öfvertäckt bord, på bordet ett
stort tennfat och på fatet Alexanders verkliga hufvud
med stirrande ögon, som likväl olyckligtvis råkade blinka.
Anblicken var så kannibalisk man kunde begära, men
tyvärr voro åskådarne förberedde, och när Alexander
snart därpå framträdde, bugande och leende, med
hufvudet på dess rätta ställe, mottogs han med stampningar
och hyssningar, värdiga en mera erfaren publik än den
lilla småstadens.

Herr Bartholds i början så lofvande aktier sjönko
betydligt genom detta fiasko. Van vid lyckans skiften,
lät han emellertid icke afskräcka sig af den första
motgången och uppbjöd sin länge öfvade konst att fånga
publiken med det ena otroliga underverket efter det andra.
Han och hans sällskap uttömde sitt rika förråd af styltor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free