Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beräkning, kunde blifva en farlig fiende, om hans
beräkning slog fel.
Jag beslöt att ej längre tiga. Samma dag, när vi
på aftonen drucko vårt te, sade jag till Stanislas:
— Hvad tänker du om herr Barthold?
— En hund! var svaret.
— Han har tänder. Akta dig!
— Då piskar man honom.
— Det torde vara godt nog, så länge han
vädrar ett stycke kött. Men han skall en dag kräfva ut
det.
— Då jagar man bort honom.
— Det blir icke så lätt. Ännu engång, akta dig!
Hungriga rofdjur bitas.
Stanislas teg.
— Nå, hvad tänker du om hans Lieschen? Vacker
flicka?
— Sjuk.
— Fruktar du icke, att hon kan blifva farlig för
dig, om hon återfår hälsan?
— Hon är olycklig.
— Och du vill än en gång rädda henne?
— Om jag kan.
— Stanislas, sade jag, anser du mig för en
uppriktig vän?
Han teg och nickade tyst.
— Om du anser mig för en uppriktig vän, fortfor
jag, så tro en som sett mera af lifvet än du! En sådan
förbindelse har beredt din fars och din farbrors olycka.
En sådan förbindelse är farlig för de relationer, i hvilka
man insnärjer sig, och än farligare för det band man
knyter, utan alt känna hvarandra. Jag talar icke om
din militära bana; du vet, att man icke är nogräknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
