Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bade aldrig upphört att vara en husmoder, men nu fick
hon full praktik med elfva hungriga magar. Jag
lämnade henne med ett intryck af aktning för kvinnan af
folket, hvilken så ofta bär bördan af kropparnas nödtorft
och själarnas spis.
Min första omsorg var att bortsända Stanislas. Det
föll sig icke lätt, men den militära disciplinen är
obeveklig. Kompaniet hade fått munderingspersedlar till
W.; dessa skulle mottagas, granskas och kvitteras af en
officer. Stanislas utsågs därtill och reste mörk i hågen,
men reste likväl. Han hade icke ens fått tid att
underrätta sin flamma. Han trodde sig vara tillbaka
om tre dagar, men jag visste att det skulle dröja
minst åtta.
När han rest, lät jag tillkalla herr Barthold, under
förevändning att bese en ny ridhäst, som jag ämnade
köpa. Karlen hade, bland mycket annat, äfven varit
konstberidare och kände hästar i grund.
Han kom ganska riktigt, såsom hade han aldrig
blifvit visad på dörren, och fann hästen under all kritik.
Jag lät honom brösta sig öfver min enfald och kom så
småningom in på vårt förra samtalsämne. Jag lät honom
förstå, att jag hade betänkt mig, jag vore kanske villig
alt friköpa flickan åt Stanislas, om titulus fann för godt
att vara rimlig i sina fordringar.
Hans svar var, att han numera icke afstod henne
för något pris. Sannolikt hade hans mod vuxit genom
Felicias nya framgångar. Men jag kände min man
och begynte mäkla, som i en handelsbod. Fyra tusen
rubel ?
Han skrattade.
Sex tusen? ... Åtta tusen? ... Han bevärdigade mig
knappt med ett svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
