Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under åskådarnes jubel och peruvianernes skördar, äter
på fasta marken.
Hon var nu vår. Jag ville vara den förste som
förkunnade henne friheten, men fann mig oväntadt
förekommen. Stanislas hade återvändt genom natt och
dag och anländt till skådeplatsen i rätta minuten för att
hinna kasta sin näsduk i luften. Jag erfor sedan, att
denna röda duk förut varit ett igenkänningstecken, när
Felicia uppträdde vid herr Bartholds föreställningar.
Stanislas höll henne afdånad i sina armar. Den
ytterliga ansträngning och den nervernas öfverspänning,
hvilka ensamma förmått upprätthålla lindanserskan under
den sista vådliga vandringen, hade lämnat henne såsom
tillintetgjord, när hon uppnådde marken. Jag underrättade
min vän i få ord, att Felicia var fri, och vidtog åtgärd
att föra henne till Penttula gård.
Då uppenbarade sig herr Barthold för att än en
gång anamma sitt byte. Jag anmärkte, att han glömde
kontraktet.
— Jag har icke glömt det, svarade han, men jag
har ännu icke kvitterat skadeståndet.
— Se här en växel på hela beloppet!
Han granskade papperet och genmälde:
— Det är mycket möjligt, att växeln är god, men
jag kvitterar endast kontanter.
Hvad var att göra? Växeln kunde icke inlösas på
söndagsaftonen, och jag såg mig tvungen att tillsvidare
öfverlämna den vanmäktiga flickan åt hennes tyrann,
med föresats att i morgon återfordra henne för madame
Glisabets räkning.
Följande morgon lyckades jag hos en köpman lyfta
växelns belopp, till större delen i ryskt guldmynt, hvilket
jag visste skulle imponera på människohandlaren. Klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
