Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ingen lätt sak, dockan gjorde beständigt kullerbyttor,
och medan man var upptagen därmed, inträdde unga
friherrinnan, ledande vid handen en två års gosse.
— Hon står icke, hon faller! skreko de små flickorna
till sin mor.
— Ja, smålog fadern, bed mamma försöka; hon
kan det bättre 1
Felicia rodnade, i en främmandes närvaro, vid denna
anspelning på hennes förflutna lif. Men hon fann sig
och svarade:
— Bind dockan med en tråd från taket! När man
står på en sådan lina, måste man vara bunden med en
tråd vid himmelen, annars faller man.
— Å, hon står nog, blott man finner den rätta
tyngdpunkten, sade mekanikern.
— Nej, hon faller, såsom vi alla måste falla, om vi
ej äro bundne med en tråd vid himmelen, anmärkte
madame Elisabet.
Stanislas veknade, såg på sin rodnande hustru, såg
på mig och sade:
— Äro vi icke blinda? Alltid finna kvinnorna en
sådan där liten tråd för synålsögat, och vi andra kunna
ej upptäcka den ens med kikare!
— Du har då slutligen kommit till bättre insikt?
skämtade jag.
— Ja, sade han, hvem kan försvara sig mot en
hel bataljon? Först fick jag en som bar mig på sina
armar. Sedan föll mig en om halsen från hundratjugu
fots höjd, och slutligen regnade tre små tjufungar öfver
mig. Lycka att jag har pojken, annars vore jag såld.
Jag tänkte i mitt sinne på en sjette kvinna, en
kvinna af folket, och undrade om hon var totalt förgäten
i detta förnäma hus. Likasom hade den unga friherrinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
