- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
260

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej, Brita, försök ej att spinna, du sliter af
tråden! fortfor den obeveklige älskaren. — Scrivers hade
varit gift, och var det kanske ännu, med en irländska,
som höll spiskvarter för sjömän. Nog kände vi långa
Polly, sade amerikanarne.

— Lögn! Lögn! Ormalåt! voro de enda ord den
som ett villebråd hetsade kvinnan förmådde framstamma.

Efter en kort paus sprang hon upp, stötte kull
spinnrocken och ilade ut, men mötte i förstugan
expeditionsfogden Black.

— Goda nyheter! Goda nyheter, Skrifvars! ropade
denne emot henne på trappan. — Hvart så brådt? Vänd
om, så skall jag berätta en lustig historia!

Hon betraktade honom förvirrad; det mörknade för
hennes ögon.

— Nej, gumma, nej, så springer man icke bort från
sin lycka! skrattade länsmannen och spärrade dörren. —
Ser hon icke ut, den dar, som ville hon hoppa i brunnen!
Tag mig hellre i famn, Skrifvars, det har jag ärligt
för-tjent för hvad jag nu skall berätta er.

Och med dessa ord släpade han henne med sig
tillbaka till stugan. Hon satte sig invid spiseln och fattade
ett par kardor, utan att veta hvad hon gjorde. Om en
stund såg man henne fara med handen öfver sina ögon,
likasom för att förjaga en elak dröm, och snart hade
hon återvunnit hela sin själfbeherskning.

— Ah, se öfverste Richardson! fortfor länsmannen
i den upprymdaste sinnesstämning. — Kärande och
svarande, nå, det kallar jag fullsuten rätt! Lag och
författningar måste ha sin gång, men hvem rår för att det
regnar guld på landsvägen? Ni är en lycklig ost, ni,
Skrifvars; jag önskade ha så kontanta och flinka vänner,
som ni. Hvar håken har ni fått dem ifrån? Den konsten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free