Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Begripligt? upprepade lagens förolämpade
ombud. — Hvad kallar öfversten myntadt guld? Är det
begripligt, hvad befalls? Är det knäppar, det här?
Och med dessa ord framdrog han en skinnpung, ur
hvilken han lät det ena guldmyntet efter det andra klinga
mot stugans tarfliga brunmålade bord.
Vid denna ovana klang upplyftade Brita Skrifvars
sitt hufvud. Richardson vägde i sin hand guldmynten,
för att utröna om de icke möjligen ledde sitt ursprung
från den då ryktbara myntfabriken i Lappo.
— Skulle tro att det knäpper! triumferade
länsmannen. Jag ser ej hvad här återstår annat, än att
mottaga beloppet och kvittera skuldsedeln.
— Det är icke mitt, jag tager icke emot det,
inföll Brita Skrifvars kort och bestämdt.
Länsmannen skrattade.
— Lukta på det! Kanske luktar det svafvel.
Många berättelser voro i omlopp om skatter, hvilka
förvandlats till torra löf, och Brita var icke fri från sin
orts vidskepelse.
— Jag tager icke emot det, återtog hon lika
bestämdt. — Jag har ingen huld eller skyld, ingen vän
eller bekant, som skulle betala en så stor summa för
mig. Är det icke djäfvulens bländverk, så måste det
vara stulet eller röfvadt gods.
— Det är också min mening, yttrade Richardson
kallt. Hvad är det för en bandit eller tjuk på
landsvägen, som skickat befallnings man hit på ärenden med
sitt stulna guld?
— Hvarför skulle en tjuk betala andras skulder?
invände länsmannen oskyldigt.
— Och hvarför skulle en hederlig karl göra det?
snäste Richardson. Hur såg han ut? Hvar mötte ni honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
