Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strax därpå satt kronans nitiske spårhund åter i
kärran, eftersinnande hvar han i hast kunde få två
handfasta karlar till sitt biträde.
Richardson återvände till stugan, fattade Britas hand
och sade:
— Myntet är äkta. Mannen, som betalat din skuld,
är Erik Skrifvars. Han har vågat sig tillbaka till
hemorten och velat köpa din förlåtelse med amerikanskt guld.
— Jag känner ingen lefvande Erik Skrifvars, sade
den förrådda hustrun.
— Det är likväl han. För en sådan man har du
offrat din lefnads lycka, dina barns välfärd och min
kärlek. Förstår du nu, hvarför jag velat påskynda
brytandet af ett förhatligt och vanärande band? Förstår
du nu, att jag velat din lycka långt mera än min?
Mod, Brita, mod! Allt skall åter bli godt igen. Vi
vilja Erik ingenting ondt, men han måste ur landet.
Han är en rymmare, jag har sändt Black att gripa
honom. Han skall föras till länehäktet, där vill jag
uppsöka honom. Det skall icke blifva svårt att låta honom
undkomma till Amerika, med det uttryckliga villkor att
aldrig mer återvända hit, aldrig öfverhölja hustru och
barn med skam.
— Säg icke om det! utropade kvinnan med de
gnistrande ögonen. — Gå er väg, eller sker här en
olycka, jag vet icke mer hvad jag gör! Det går på
lifvet, det där, att taga en mans ära. Kan ni uppväcka
de döda?
— Nej, men jag kan framtrolla de lefvande,
svarade Richardson, pekande ut mot gården.
Brita Skrifvars kastade en hastig blick mot grinden.
Hon svimmade icke, hon uppgaf intet anskri af
förskräckelse eller förtviflan. Hur djärft hon än förnekade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
