Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, var hon förberedd. Hon vände sig bort, vinkade åt
Richardson att lämna henne allena och skyndade, när
han gått, att stänga sin dörr med en hake på insidan.
Hon märkte icke, i sin förvirrade brådska, att ena märlan
till denna hake satt lös och skulle gifva vika för ett
tryck utifrån.
Richardson fann på gården två män, hvilka inträdt
genom grinden.
Expeditionsfogden länsman Black hade knappt kört
mer än hundrade steg på den smala byvägen, innan han
såg framför sig den man han sökte, falskmyntaren, på
hvars hufvud var satt ett pris och som rättvisan borde
gripa. Mannen stod stilla i skogsbacken och betraktade
med underliga ögon den lilla stugan, grinden,
gärdsgården, potatestäppan, beteshagen ... Han märkte icke
länsmannen, innan denne hoppat ur kärran och gripit
honom i kragen. Han hade icke ens ett ord till svar
på de mindre smickrande titlar, dem rättvisans nitiske
vårdare ansåg sig befogad att tilldela honom. Han lät
sig utan motstånd föras till stugan, där Black, ensam i
delo med en farlig förbrytare, fann rådligast att till en
början inspärra sin fånge.
— Jag har honom! skrek den lille expeditionsfogden
redan vid grinden. — Skrifvars måste upplåta sin stuga
till häkte. Finns här icke någon som springer efter
skjutsrättaren? Jag råder dig, fähund, att icke spjärna;
ser du, den herrn är en öfverste! Du är såld, lurifax,
du kan anse dig redan till hälften hängd.
Richardson betraktade fången och frågade hvem
han var.
— Han vill icke ut med det, genmälde länsmannen.
Han är äkta, den där. Vänta, rackare, vi skola nog få
sanningen ur dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
