Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Toma hjärtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ena tror på andar, det andra tror på ingenting alls. Och
emedan jag hör till första partiet, fägnar det mig mycket
att engång, för ombytes skull, räkna mig till de
ortodoxa.
— Förlåt mig, herr baron, det finns ännu ett tredje
parti, yttrade härvid en mild röst, som dittills icke
deltagit i det lifvade samtalet.
Vi hade varit tre stumma åhörare: jag och den
unga flickan, som förliden vår gått till skrift och hvars
närvaro man tycktes hafva glömt. Det stackars barnet
satt tyst vid sitt arbete, försagd och häpen öfver hvad
hon fått höra och icke rätt vetande hvad hon borde
tänka därom. Den tredje stumme åhöraren var assessor
B. Det var han som nu ryckte fram med en reservation
mot de två partierna.
Assessorn var en obetydlig gubbe om sjuttio år eller
något däröfver, gråhårig, af tämligen vanligt utseende,
men med ett par lifliga, intelligenta grå ögon; för
resten mycket städad och ej så litet prudentlig i sitt
sätt samt alltid klädd i frack och hvit halsduk. Han
gjorde så litet väsen af sig, att hans närvaro knappt
blef bemärkt, så mycket mer som han sällan talade i
andra ämnen än tjensteärenden. Man hade likväl exempel
uppå att han någon gång gått ifrån sina tysta vanor,
när det gällde att försvara en sak som låg honom om
hjärtat, och då kunde han vara språksam, till och med
vältalig; hans drag fingo då ett uttryck som gjorde
dem nästan vackra, hans grå ögon glimmade af värme,
och hela hans gestalt tycktes växa. Han ansågs för en
något egen och besynnerlig gammal herre, men emedan
han var allmänt aktad som en redbar och rättskaffens
människa, öfversåg man med hans egenheter och
tolererade honom gärna i de få umgängeskretsar, där han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
